modellflygarbiografi
Modellflygarbiografi
Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av flygplan. I "Udd ram & husgeråd" i Nykarleby köpte jag mina första gummimotordrivna balsaflygplan i början av 1970-talet. I mitten av 70-talet fick jag och min bror varsin Cox PT-19, en linstyrd modell med liten glödstiftsmotor. Linflygandet gick inte så bra vad jag minns, men brorsan klarade det hyfsat.
Jag var med i Nykarleby flygklubb som 10-åring och byggde min första friflygande seglare (en Toka), brorsan byggde ett radiostyrt flygplan (Graupners Amateur) som han aldrig vågade flyga. Nu hade vi i alla fall en radio i huset, någon japansk sändare som hette KO-Digiace och sände på 27.195MHz. Brorsan köpte radion och jag köpte egen mottagare och servon till mina plan. Vi hade en elmotorseglare av frigolit som var alltför tung för att flyga bra (70-talets tunga NiCd-batterier) och ett annat frigolitplan med Cox-motor som vi inte fick upp i luften överhuvudtaget. Vi försökte med markstart från asfalt utan att planet lättade. (se bild nedan)
I januari 1978 låg jag någon vecka på sjukhus efter en matstrupsoperation och oj, vad jag blev glad då min familj gav mig boken ”Flyget genom tiderna” av Chris Ellis. Den boken läser jag ännu med nöje.
Ett traumatiskt minne är då jag hade byggt min första seglare med sprygelvinge, beställd från Hobbex i Sverige. När jag skulle premiärflyga, cyklade jag till ”fältet” med modellen i handen. Plötsligt fick jag vingen i ekrarna och så var den premiärturen inställd.
Min första RC-modell som jag verkligen kunde flyga hette Hirundo. Det var en seglare med 2.15m spännvidd, också från Hobbex om jag minns rätt. Vingen hade kärna av frigolit plankad med tunn plywood. Jag flög den först som seglare (drog upp med lina) och senare som motorseglare med en OS Max 10 som fick gå för fullt tills tanken var tom. Hirundo flög jag under högstadie- och gymnasietiden (mitten av 1980-talet).
Hirundo under byggskedet
Hösten 1986 flyttade jag till Helsingfors och inledde musikstudierna vid Sibelius-Akademin. Pianospelandet tog över och flygandet blev det inte mycket av. Sedan blev det en paus i RC-flygandet på nästan 20 år.
Våren 2005 talade jag med kollegan Per-Erik Back på jobbet. Han hade börjat med radioflyg (en Calmato-trainer) och mitt intresse vaknade på nytt. I juni 2005 köpte jag Kyoshos J-3 Cub RTF och så började vi flyga på Söderfjärden i juli. Sedan sommaren 2005 har intresset bara vuxit och det har blivit en hel del modeller sedan dess. Jag tränar mycket med simulator och vintern 2006 köpte jag AFPD (Aerofly Professional Deluxe)-simulatorn. Jag flyger också en del med Real Flight G3.5.
Sommaren 2005 sa jag att jag aldrig ska börja med metanolflyg eftersom det är för farligt för fingrarna. Ja, jag är fortfarande rädd om mina ”pianofingrar”, men man ska aldrig säga ”aldrig”. Nu flyger jag mycket sällan mina små elmodeller och har en 1.20-fyrtaktare och en 1.41-tvåtaktare i hangaren :-)